Vintern är nu inne i sitt sista skede innan den kisigt soliga vårvintern kommer. Då man febrilt letar fram sina solglasögon ur gömmorna. Då renskinnen hängs på altanräcket för att komma tillpass under skoter-, pimpel- eller skidfärden med tillhörande fikapaus i gassande väder.

Men än värmer inte solen. Än är dagarna rätt så korta. Och kalla. Än är det värmeljus och brasdagar inomhus och diskmaskinen har fullt upp mellan bakning och matlagning till än det ena, än det andra.

Så här går jag och vintervankar efter vintermarknadens villervalla. En marknad som liksom vanligt innehöll ett myller av aktiviteter, föreställningar, gäster, bekantskaper, middagar, möten, spring-fram-och-tillbaka mellan hembygdsgården, marknadsplatsen och affären. På och av med sjok av kläder – för denna marknad var hyfsat kall. Och som avslutades med en tur till fågelmatningen och en biltur till Kvikkjokk med gästerna. Härligt med naturens stillhet som avrundning!

Min sångarkompis Nannie och jag efter vår premiär på föreställningen ”Vandringslust”

Evig lycka att ha lappmesen i sin hand!

Men nu är det alltså vintervankning som gäller några dagar: strutta omkring i långkalsongerna och komma ikapp med sig själv och sina åtaganden. Skotta var och varannan dag, hämta in ved, pappersgöra, få välgörande massage (tack Lisa på Kroppens frihet!) för min stressade kropp, ut på skotertur och lite annat vintergöra.

Laddar för ny smakföreställning (varje söndag) för Jokkmokks tyska gäster, samt en smakhappening på Sörby turism & konferens nästa vecka. Uppträdanden på Vildmarksmässan i Stockholm samt matlagarvecka i Saltoluokta väntar. Livet och jobbet puttrar på alldeles lagomt och roligt.

Och visst är det skönt att få vintervanka några dagar i lugnan ro!