Idag har jag ägnat några timmar med att sitta mitt i ängen och dra loss ”groddarna” från ormroten. Dessa – till synes rätt oansenliga – små blommor innehåller mer än vad man kan tro. Och det är en av mina favoriter att plocka!

Dessa små blommor – ca 15 cm höga, smala ax och från början små vita blommor i toppen som sen ramlar av – växer mest i norr (från Dalarna och norröver), i södra Sverige mest på kalkrik mark. Men här i norr är den vanlig på ängar, kring stigar och växer också mycket till fjälls, även högt upp mot kalfjället!

När min son var liten plockade vi gärna de rödbruna (ibland gröngula) groddknopparna som lätt repas av från blomman när de är mogna och stoppade rakt i munnen. De smakar som hasselnöt och är jättegoda! Men mitt allra första möte med dessa groddknoppar är när jag jobbade på Kvikkjokks fjällstation och en färdledare lärde oss plocka dem. Till Linnedagarna och den 1700-talsmiddag vi skulle servera gästerna gjorde vi en ”Glass Viviparum” och blandade helt enkelt ner knopparna i vaniljglass som således blev en slags hasselnötsglass!

Vad som är kul att veta är att ormroten är en av de 14 vilda växter som är viktiga att känna till vid en överlevnadssituation! Den ormliknande roten – som kan plockas året om – innehåller hela 24% kolhydrater. Den smakar också lite hasselnöt. Groddknopparnas kolhydrat-innehåll är 17%. Man behöver dock äta ca 30 nävar knoppar eller ca 50 st rötter för att täcka dagsbehovet. De små avlånga bladen innehåller mycket c-vitamin.

Samerna har ätit av ormroten, precis som många andra arktiska folkslag. Knoppar och rötter kan ätas råa eller kokas. Man kan också mala dem till mjöl.

Jag är ju lite knäpp och offrar gärna några timmar och plockar dessa knoppar. En del fryser jag in för att behålla den nötaktiga smaken. Men det mesta torkar jag. Då blir de knapriga och får en smak som påminner om rotfrukt – som pepparrot utan dess styrka!

Dessa torkade knoppar strör jag på sallader, på smörgåsar, rullar färskostbollar i mm. Tycker mycket om smaken och det är alltid roligt med lokala växter med lite annorlunda smak och textur som de flesta inte provat!

På latin heter växten Bistorta vivipara. Vivipara betyder föder levande ungar. Det kommer från det faktum att groddknopparna kan börja gro och utveckla färdiga blad redan när de sitter på axet.