Ibland är det så skönt att halvligga i soffan och bara slötitta på TV medan snön faller utanför och brasan sprakar i kaminen. Det är nog min favoritsysselsättning när jag känner att jag behöver koppla av en stund. Det vore mycket bättre om jag hellre var ute och promenerade, gymmade, städade eller annan mer rörelsebaserade sysselsättning – vilket jag förstås gör ibland, men inte lika ofta som att slänga mig en stund i soffan…

Det finns många program om hus. Att bygga hus, att styla hus, att renovera hus och lägenheter, att flytta ut till landet eller flytta till solen. Och överallt pratas det om att köket måste vara nytt och stort. Och det rynkas i pannan, snörps på munnen när de ser ett – i mitt tycke riktig fint – ”alldeles för litet och omodernt kök”.

Det renoveras och byggs nya kök hos många av mina bekanta och bekantas bekanta. Hundratusentals kronor kan svisha iväg för att få till drömköket. Och i mitt stilla sinne undrar jag hur mycket mer tid man lägger på att laga mat sen. Om man inte köper hem lika många pizzor som tidigare ändå…

Jag spenderar många timmar i mitt kök. Inte varje dag, men ofta. Har alltid gillat att laga mat och baka. Gillar att slänga ihop något gott när jag har gäster och till och med när jag är helt ensam lagar jag gärna till något riktigt smarrigt till mig själv.  Och det har skett i ett väldigt litet kök nästan hela mitt liv. I många, många år utan diskmaskin (en sådan kom in i mitt liv något år efter det att jag startat mitt matföretag). I många, många år med gammal – hederlig – spis med gjutjärnsplattor (en ny spis med induktionshäll satsade jag på för tre år sen när min spis lade av). Och det har gått hur bra som helst!

En nyårsfest för 18 gäster i mitt lilla hus (65 kvadrat) går bra det också!

Visst, det är ”compact living” med fullproppade skåp. Jag har inget skafferi, men två utdragbara lådor. Det räcker inte riktigt så jag har en hel del matvaror utplacerade i en mängd olika skåp som – till min särbos förtret – inte riktigt har någon logik. Man får leta en stund om man inte som jag är van vid min ordning… Matlådor har jag i ett skåp i arbetsrummet där också frysbox och frysskåp står (går åt många frysar i en jägar-fiskar-samlar-familj!

I min första egna lägenhet hade jag en köks-skrubb. Det gick precis att stå därinne för en person. En smal spis med två plattor och ovanför spisen stod det lilla kylskåpet på en hylla! Ingen fläkt, men en draglucka uppe vid taket. En liten diskho (ingen diskmaskin förstås) och två små underskåp. Samt ett platsbyggt jättefint överskåp med ventil som fungerade som skafferi.

I detta kök lagade jag i min ungdom en hel del mat, bland annat en Mårten Gås-middag till min familj som var ditbjudna! Än idag undrar jag var jag fick idén från. Har inga som helst kopplingar till Skåne, men det skulle lagas gås. Den stora gåsen gick nätt och jämt in i den lilla, lilla ugnen och utan fläkt var det ett härligt os i hela lilla ettan… Alla tillbehör som sås, potatis, rödkål lagades på de två små plattorna. Svartsoppa har jag för mig att jag skippade, dock fick de hemmagjord äppelkaka till efterrätt!

Här kokas det svampsoppa till en hel drös.

Att tro att man lagar mer och bättre mat om man har ett större och nyare kök tror jag inte mycket på. Allt handlar om intresse. Det är lika dumt som att tro att man inte kan bli företagare om man inte har ett riktigt snyggt arbetsrum! Däremot kan ett större kök och nyare maskiner underlätta. Man behöver kanske inte krypa på knä så ofta för att leta fram saker längst in i de understa skåpen, eller hämta stegen så fort man ska hämta ner saker längst upp. Man kan bre ut sig lite mer och ha plats för sina apparater på bänken istället för undanstoppat i något annat rum.

Men med alla mina krypningar och sträckningar och hämtningar av maskiner och lådor från andra rum – ja, då får jag ju min motion i alla fall och kan med gott samvete slänga mig i soffan och titta på TV!

Hemma hos mig – där kök, matsal och vardagsrum är öppet (men litet). Slö-titta-på-tv-soffan längst ner till höger.