Att plocka vilda rosor (läs: växter) är inte alltid en dans på rosor. Detta tänker jag på när jag under dagens granskottsplockning är omgiven av horder av myggor bitandes på varje bar fläck på min kropp (de biter genom kläderna också!).

Det må ha ett stort romantiskt skimmer över sig att strosa i det gröna med korgen på armen, lyssna på fågelsången och andas frisk härlig luft i lugn och ro. Och så är det ju! MEN – ett stort men – det finns också riktigt jobbiga situationer som solkar ner det rosa då och då. Här kommer en lista på både fysiska och psykiska åkommor – låt oss kalla det för arbetsskador för en plockerska som mig.

1. Fingerblåsor.

Fås oftast i början av plocksäsongen när man är ovan efter en hel lång vinters oplock. När jag plockar björkknoppar och lite senare repar musöron, dvs små björkblad för att fylla korgarna så får jag blåsor på pekfingret och tummen. Som gör riktigt ont, sen spricker och gör lite mer ont.

Lösning:  Stå ut. till sist får man riktiga fingerplockarvalkar!

2. Kådiga fingrar.

Jag fortsätter med fingerproblemen. När man plockar många klibbiga musöron och inte minst riktigt kådiga tallstruntar så blir man ordentligt kådig som klibbar ner det mesta du tar på.

Ett liknande problem har jag när jag plockar och rensar maskrosor. Fast istället för kåda är det det gula ”färgämnet” som färgar ner allt och får ens händer att under en längre tid vara gulbruna och svåra att få riktigt rena.

Lösning: Så fort som möjligt gnugga händerna med någon slags olja. Jag brukar använda rapsolja. Då löses kådan och klibbet upp. Sen tvätta som vanligt med tvål och vatten.

Titta så klibbiga fingrar jag har!

3. Myggbett.

För mig inträffar den första mygganstormningen just under granskottsplockningen. Det är något med täta granar som mygg älskar. Har inte alls samma problem när jag plockar tallskott. Men så fort det är dags för granskotten så anfalls jag av ilskna mygg som får nacke, huvudsvål, händer och anklar att blossa röda av bett.

Detta problem är finns nog mest i norra Sverige, men å andra sidan slipper vi fästingar här uppe!

Lösning: INTE myggmedel! Jag vill inte använda myggmedel för de innehåller för det mesta starka saker som jag absolut inte vill ha på det jag plockar. Så det handlar om att stå ut. Lite senare på sommaren brukar jag vara mer immun och inte få kliande myggbett. En annan lösning är att se till att plocka riktigt blåsiga dagar.

Aj, aj, aj! Myggbiten nacke…

4. Rispor o stickor.

Det är oundvikligt att få rispiga underben och armar när man plockar vilt. Eller är det bara jag? Jag är kanske lite tokig nog för jag vill gärna ha på mig en luftig kjol eller klänning, vara barbent och tunna små sommarskor när jag är ute. Åtminstone varma dagar. Dessutom får jag ofta småsår på fingrarna när jag plockar tallstruntar och enbär på stickigt ris.

Att bränna sig på brännässlor och rispa sig i skogshallonsnår faller också under denna kategori.

Lösning: Jag vet, jag borde klä på mig lite mer… Och kanske vara lite mer försiktig. Men det är liksom inte jag!

5. Försommarstressen.

Så fort det blir varmt på försommaren går det lite för fort och jag blir superstressad att hinna med att plocka det jag vill och behöver innan växterna blir för stora. Till min familjs och vänners stora förtret för jag är inte så rolig att ha att göra med då…

Det är ju så att blad och skott har mest delikat smak när de är små och unga. I norr har vi det ännu värre för här är växterna inställda på att snabbt börja gro så fort värmen kommer. Det kan handla om ett par dagar innan det är för sent.

Samma sak med saven. Här i norr savar björkarna 2-3 veckor, medan de i söder savar 4-6 veckor.

Lösning: Se till att inte vara för uppbokad under de första plockarveckorna på året om det går. Andas lugnt, dagarna är lååååånga och jag kan plocka och rensa även på natten om jag vill.

Skriet! Kanske fylld med försommarstress? Eller bara otålig?

6. Plockar-arm.

Liknande fenomen: tennisarm och musarm. Det handlar om enformiga rörelser med snett framsträckta armar och en svagt vridande rörelse med handleden. I timmar… Jag får ont i rygg och axlar och armar. Knutar bakom skulderbladen och spänd nacke. Hej och hå!

Lösning: stretching och då och då få en professionell massage!

7. Brist på tid och tålamod.

Väldigt vanligt… för mig i alla fall! Det är så roligt att plocka, men någonstans mitt i samlandet måste jag tala om för mig själv att allt detta jag plockat måste jag ta hand om också. Och det kan man inte skjuta upp, utan det måste göras så fort som möjligt när man kommer hem.

Rensningen kan ta timmar (maskrosor och tallstruntar), örter som ska frysas in ska sköljas, rensas och förvällas, gör man saft ska det göras direkt, ska man torka ska det bindas upp eller läggas på torkollar på en gång. Ofta missar jag att äta och det kan bli väldigt sena luncher…

Lösning: plocka inte mer än jag kan ta hand om. För då blir jag grinig och tycker att detta med att samla in växter är urtråkigt – och det är det ju inte! Och en grinig Eva är inte rolig för sin omgivning (se punkt 5).

Övriga besvär:

  • brännskador när jag häller upp het saft, sirap och sylt på flaskor och burkar (tur jag har vårdcentralen nära där jag bor!)
  • jag går in i stolpar och träd när min blick är fastnaglad på marken när jag går
  • allergiska besvär -har jag tack och lov inte – men om man har anlag ska man nog vara lite försiktig. Eller göra björksavskuren som jag tidigare skrivit om.

Så nu förstår ni hur otroligt jobbigt jag kan ha det ibland. Eller…?? Nä, det har jag ju inte!!

Naturen läker på alla plan. Rispor, stress, brännsår, muskelknutar och myggbett. Det är klart att det ska kännas att man är ute, det ska kännas att man kommer bort från asfalt och tillrättalagda områden.

Ha gott samvete när du plockar genom att ha frågat markägaren och plocka varsamt och hållbart och respektera lagar.

Låt naturen märka dig! Låt dig märka att du är ute i det vilda. Låt skimret få solkas ner lite lagom. Det är så livet ska vara!

Glöm inte att då och då njuta kravlöst i naturen…